Hintarna dyker upp titt som tätt nu. Först ett inlägg på LCHFingenjören om vissa kommentarer hon får, sen en krönika av Malin Wollin apropå en annan krönika av Birro, och så texten på glöggflaskan om att den ska serveras med pepparkakor.
Vi behöver prata om att vara snäll helt enkelt.
När jag kämpade i ett kaos av skilsmässa, bråk och flytt sa min mamma ofta: ”Vi måste tro att alla gör så gott de kan i den stunden de är.” Det är så klokt så det finns inte, men väldigt svårt att komma ihåg när folk är puckade (enligt min synvinkel då). Hon påminner om det ibland, och jag kan numera själv påpeka det för mig själv eller andra.
Jag blir lätt illa berörd när någon tror att jag gjort nåt för att vara dum. Även om jag vet hur svårt text är. Varje ord tolkas utifrån läsarens situation som säkert sällan är nära vad jag som författare tänkte mig.
Jag tror att folk innerst inne vill väl, även om det kan bli hemskt fel. Ta mina tre exempel i början: LCHFingenjören äter en ganska extrem kost och är väldigt öppen med sin resa på sin blogg. Hon har tydligen fått kommentarer om att hon är osund och för begränsande. Men som hon skriver, ingen annan kan veta vad hon mår bra av. Varför kommentera på det sättet? Jag tycker hon är extrem och kommer inte göra likadant, men de gånger jag undrar försöker jag göra det med nyfikenhet.
Krönikekonversationen av Wollin/Birro är svårare, för där är det ett väldigt argt påhopp på en grupp som inte tror som Birro gör. Generellt tycker jag det är väldigt ledsamt att raljera över någon annans tro. Vi måste få vara i den förvissningen att alla hittar sin väg och att människor är goda och lever ett meningsfullt liv på sitt sätt. Jag tror att både katoliker, protestanter eller ’gudlösa’ (eller för den del andra religiösa) tar ansvar för sitt liv och sina hjärtan på ett fantastiskt sätt i sin vardag, även om den ena gruppen tror att det skulle vara bättre att göra på ett annat sätt. I et samhälle måste vi kunna leva tillsammans och ha olika åsikter, göra olika livsval och ha olika förutsättningar annars blir det väldigt tråkigt.
Tipset på glöggflaskan är självklart menat att vara positivt, men jag kan ju inte äta pepparkakor… Skämt åsido, att dricka årets första glögg var en liten ljuspunkt under söndagen.
Jag vill tro att alla gör sitt bästa. Därför är det ganska jobbigt att läsa om läget i världen. Att någon som gör sitt bästa just nu kan komma fram till att välja Trump, eller ha gränskontroller, eller att jaga papperslösa. Hur mår den personen, eller det samhället? För självklart påverkas vårt bästa av samhället vi lever i, och inte ens den största idealisten vet hur den skulle reagera under grupptryck.
Jag vill göra världen snällare och då måste jag tro på den och människorna i den. Jag hatar förtryck och orättvisor, jag älskar människor och deras kapacitet. Var börjar jag? Här hemma, närmast mig. Säg gärna till om jag skriver nåt som ni tycker inte låter snällt, för det kommer nog aldrig vara meningen. Arg eller ledsen kan jag vara, stå upp för mig själv ska jag, men vara respektfull och ödmjuk inför andra trots det.
Det är aldrig dåligt att vara snäll.
Glöm inte kladdkakans dag imorgon. Denna bjuder jag kollegorna på.
Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn. Klok bok.
Jag är inte säker på att jag läst den, isåfall är det längesen. Den borde nog upp på min ’att-läsa-lista’. Tack för påminnelsen.