Jag tog mig an De förklädda flickorna i Kabul. Den är väldigt intressant, om en helt annan verklighet än vi lever. Söner värderas högre än döttrar, men har också mer ansvar för familjen. Det handlar inte så mycket om frigörelse för det enskilda barnet utan ett praktiskt val för en familj. Det är intressant att försöka förstå den annorlunda synvinkeln.
Jag har långt kvar, idag när jag äntligen fick ta bussen denna vecka glömde jag den dessutom. Men igår kväll blev det tidig kväll och endel läst. Det är inte lätt när ögonen går i kors och det är många som vill ha hjälp innan läggdags.
Idag fick jag paket också. En jättefin bok!!! Jag har bara bläddrat lite än, men är jättesugen på att läsa. Det låg fler fina saker i paketet, tatueringar och en plansch bl.a.
Jag köpte den för länge sen på kickstarter och nu äntligen är den klar. Det var den som inspirerade mig till att fundera på en hemsida om förebilder och hjältar på svenska.
Jag undrar om flickorna i Kabul skulle vilja ha en liknande bok. Även pojkarna kunde nå bra av att se kvinnor i nya roller. En av huvudpersonerna (heter det då i en dokumentär?), Azita, är politiker och hon tar alla tillfällen till att synas, för att vara just en förebild. Hon får kämpa hårt i den mansdominerade fullmäktige, för att överhuvudtaget få ordet, men kan jobba mer (mycket mer dessutom) praktiskt i möten med väljarna.
Kram
Det är verkligen spännande att försöka förstå ur andra synvinklingar. Allt är inte bara rätt eller fel, svart eller vitt Kram
Precis. Västvärlden är ju väldigt bra på att tycka sig ha receptet på rätt sätt.