Idag för fyrtio år sedan föddes jag på sjukhuset i Kristinehamn, och fick för första gången träffa mina föräldrar. Sen dess har jag själv blivit förälder och träffat många andra vuxna och barn som lämnat spår i mig. Flera av dem har valt att fira med mig imorgon, vilket jag är oerhört glad och tacksam för.
I födelsedagspresent önskar jag mig bidrag till Läkare utan gränser och UNHCRs arbete för flickor på flykt:
Ge gärna en slant till Läkare utan gränser via swish till 900 60 32 märkt ‘Bref blir 40’ eller till bg 900-6032.
Pengar till UNHCR ges med fördel via min egen insamling till flickor på flykt.
Eller swisha mig direkt så skickar jag vidare.
Varför dessa ändamål?
I vår kapitalistiska värld finns det ingen personlig anledning för välutbildade, välbetalda läkare att ge sig in i krig och katastrofer, det finns massor rika sjuka som kunde försörja dem och deras familjer. Jag hyser djup beundran för dessa människor som väljer ett svårt yrke, med lång utbildning och dessutom utsätter sig för stora faror och mycket stress för att göra världen lite bättre. Jag har varken huvud för att jobba inom vården eller mod att kasta allt och ge mig iväg till okänd mark. De behöver allt stöd de kan få av oss som kan ge det.
Flickors öde inresserad mig mer än nåt annat, både hemma i Sverige och i övriga världen. Att läsa böcker om om kvinnliga liv i andra kulturer har jag alltid fascinerats av och det finns så många sidor som inte går att ta till sig via medias rapportering. Det finns just nu flera oroshärdar som tvingar människor på flykt, och det är tyvärr flickor och kvinnor som lever farligast bland de civila. Det är deras skolgång som först dras in, kvinnors frihet inskränks ’för att skydda dem’. För mig känns det oerhört viktigt att alla barn ska få gå i skolan. Det är bara med utbildning vi kan förändra världen långsiktigt, så därför blev det en insamling för att stödja flickor på flykt i deras utbildning.
I slutet av månaden ska jag försöka få lite koll på hur mycket pengar mina fyrtio år genererade till dessa två ändamål och presentera stolt här och där. Idag ska jag fokusera på de sista förberedelserna inför Den Stora Festen imorgon. Det är massa saker som ska köras, och några sånger som ska övas. Så ska jag städa undan lite renoveringsskräp så vi kan sova hemma natten till söndag. Det känns inte som en överfull dag, särkilt inte med gott sällskap.
Jag hoppas att jag kom ihåg allt på shoppingturen i onsdags, men annars löser sig det. Improvisation har jag iallafall varit bra på förut. Imorgon gäller det att slappna av och njuta av festdagen, den blir lång, och att inte slita ut min fina familj som oroar sig för hur jag ska orka med allt.
KRAM
PS. #brefblir40 tänkte jag be mina gäster använda om de publicerar nån bild från mitt firande.
14.40 den 20 januari 1977, slutade en gammal tideräkning. En livsresa började. Jag fick en ny roll- mamma. Co-driver, kartläsare åt en ny världsmedborgare. Vägen ser olika ut, väglaget också. Ibland är målet otydligt. Men framåt kommer vi. Med vidgade vyer och ny lärdom. Är det kanske själva resan som.är målet?