Hur kan vi bli friskare

Underligt hur det är ibland. När en är fokuserad på något speciellt dyker det upp flera saker inom samma tema. Just nu är det mycket om mitt mående, som jag funderar på. Och min kapacitet inom olika områden. Dessutom har jag fått avslag på min överklagan från försäkringskassan, så även hela systemet funderar jag en hel del på. Som på beställning dyker då två väldigt bra texter upp från olika håll.

Ge hjärnan medveten hjälp att bryta onda cirklar diskuterar utifrån en avhandling om kvinnors psykiska ohälsa vilka metoder vi kan ta till för att sakta träna upp de funktioner som försvunnit vid insjuknandet. Jag känner igen mycket om hur funktioner i pannloben tagit stryk och sakta behöver övas upp igen. Jag har fortfarande problem med mycket och snabb ny information. Planering måste jag vara noga med, sitta ner och ta mig tid. Kolla busstider och skriva ner logistiken till exempel.

Just nu planerar jag varje dag, både måsten och saker jag behöver göra för min skull. I bussen på vägen hem läser jag planeringen igen och har koll. När jag läser texten i artikeln så tänker jag att jag borde skicka den till min chef för att förklara, och det är ju sorgligt att det ska behövas. Ska jag behöva dra i detta själv? Men, det är uppenbart att en stor utbildningsinsats behövs på flera håll. Förkrånglingskassan tycker ju att jag borde byta jobb istället, för att bli frisk. Det tror jag är svårt att få ihop med råden som forskningen ger.

I artikeln kan vi läsa att:
”De som drabbas (av utmattning) rapporterar om svårigheter att planera, fokusera och hålla fast vid arbetsuppgifter.”
”De kan fortfarande göra sådant de brukar göra, sådant som är inlärt sedan länge, även om det är komplext.”
”hjärnan är formbar och att vi kan påverka dess förmåga att utföra och bli bekväm med olika moment.”
Vidare beskriver artikeln några idéer på hur vi utnyttjar detta i tillfrisknandet:
”Den som känner att det blir allt svårare att planera och hålla sig till sin planering … kan öva på just genomförbar planering, i små steg som tas ofta.”
”det hjälper att börja med att sitta med en arbetsuppgift i några minuter utan några som helst störningsmoment och efter hand kan utmaningen ökas.”
”Återhämtning i form av vila och pauser från både arbete och mental träning är viktigt.”
”numera är det belagt att träning också gör gott i hjärnan genom sin inverkan på hjärnans neuroplastiska förmåga.”

Detta skulle jag och alla runt mig vetat och utnyttjat redan från början. Jag känner igen så mycket av symptomen, och hur det nu hjälper när jag börjar få struktur på planeringen.

Nästa artikel som fångade min uppmärksamhet, Den ojämställda stressen, handlar istället om att vi behöver ha fokus på samhället snarare än individen och jag håller så mycket med. Det är egentligen en uppmaning att läsa en bok, som jag ska försöka minnas att ta till mig. Texten avslutas med

Vi kan inte hålla på och plåstra om oss en och en människa i taget, när våra arbetsmiljöer och hemmamiljöer och offentliga miljöer behöver ett jättestort bandage och JÄKLIGT MYCKET PSYKOLOGISK BEHANDLING.

Vad är detta för folksjukdom och hur får vi stopp på den? Samtidigt tycker jag det är så svårt när jag såg är mitt i det, jag är ingen typisk utbränd. Kvinna ja, men inte inom ett slitigt lågavlönat yrke. Men min situation utanför jobbet har bidragit stort såklart. Hur sätter jag in den i den stora bilden? Vilka delar har varit annorlunda i ett mer jämställt samhälle?

Jag vet inte. Jag tror jag måste backa några kliv. För samtidigt måste jag ju fokusera på mitt eget mående och göra vad jag kan för mig som individ. Vardagsstrategier, jobbstrategier, vila, egen tid. Och ett jättestort bandage!

KRAM!