Mina tankar om det som ligger närmast hjärtat, eller pannloben.
Det här är en bra text. Jag skulle vilja bli bättre på att ta till mig sånt här. Delar vidare iaf.
”Om helgen inte räcker för återhämtning så är du på väg mot utbrändhet.”
http://www.dn.se/ekonomi/tidiga-varningssignaler-pa-utbrandhet/
Själv slutade jag med mina båda körer, när kroppen sagt ifrån med tre veckors förkylning. Sen gick det i nåt år till. Och som sagt, två rejält jobbiga händelser triggade antagligen min sjukskrivning.
Det stämmer ganska väl med artikeln det med.
Idag pratade vi om hur måndagar känns när vi gick till bussen. Minsta vill inte till skolan dessa dagar, trots att hon gillar den andra dagar. Det är svårt att släppa taget om ledigheten vi haft tillsammans och säga hejdå för en hel vecka. Det känns ändå som ett bra betyg på våran gemensamma tid. Jag håller med dem om att helgen varit bra. Mycket tankande av varandras sällskap. Igårkväll hann vi både bus i min säng före maten och massa läsning och kramar efter den.
Vägen till bussen gillar jag också, även om barnen alltid knorrar och vill åka bil. Det blir en annan typ av prat i promenaden. Och dessutom passar det perfekt med min pendlarbuss.
Jag gillar bussåkandet, och använder det till vila på olika sätt. En extra promenad från hållplatsen innan jobbet, telefonsamtal och chat med familjen, bara blunda, läsa bok, spamusik i öronen, planera renovering. Finns mycket jag gjort på min halvtimmes tur. Och bilen står så bra där i garaget. Även där är jag lyckligt lottad Fortsätt läsa ”Måndagsresan”
Alltså, jag är så trött på att vara trött. Ofta har jag känt att det är på väg åt rätt håll, men det är längesen nu. Jag gör mina 60 timmar på två veckor och dimper ner i supertrötthet med jämna mellanrum. Igår sprang jag en kort stund, för att hjälpa huvet slappna av, men idag är det lika tungt som vanligt.
Visst, lite förkylningssymptom i veckan, men inga kvällsaktiviteter eller annat speciellt. Och ändå lyckas jag inte öka energinivåerna.
Jag undrar om ett fixt schema för allt hushållsarbete skulle hjälpa, så det inte behöver lagras i minnet. Men det verkar så tråkigt. ”Tvätt: måndag och lördag, storkok: söndag,…”
Jag har försökt det med träningen, men jag måste vara flexibel också, det dyker ju alltid upp nåt att ta hänsyn till.
Nu klockan elva på lördag fm sitter jag i köket, alla har ätit frukost, en tvättmaskin går, två barn spelar mine craft, ett leker med mormor och dockan, alla barn ska fixa lunchen, inga måsten just för dagen, men mycket som skulle kunna tas tag i.
Jag har ont i huvet, pirrande känsla i läpparna, trötta armar och dåligt med lust.
Kram
Source: oldblogg
Så himla bra skrivet. Mekanismerna bakom och vad jag gjort som borde tänt massa varningsklockor vill jag återkomma till nån gång. http://niklasnygren.se/utmattningssyndrom/utmattningssyndrom/
En liten irriterande förkylning ger som symptom, som lite halskli, lite snorproduktion, tungt huvud. Ni vet hur det känns. Undrar om det bryter ut nåt? Men ihop med den här utmattningen som jag har liggandes ’i botten’, så försvinner all energi totalt. Jag vill träna, men vågar på sin höjd ta en lite längre promenad på väg hem från skolbusslämningen. Jag orkade inte ens borsta tänderna igår utan låg i sängen med kläderna på tills alla barn sagt god natt och sen klädde jag av mig i en hög bredvid sängen och somnade ungefär direkt. Vaknade onödigt tidigt, men inte är jag pigg för det. Extra hungrig, jag har ätit både frukost och nyss fika, och annars mest legat ner. När jag satt upp och fikade snurrade huvudet. Jag har både raggsockar och en extra kofta, Fortsätt läsa ”Att vara sjuk, som sjuk”
Usch, idag åkte jag hem med en buss tidigare. Trött överallt. Då är det tur att jag hade några timmar över från förra veckan.
Maten iaf!
Jag lagar oftast kvällsmat, för att jag tycker att det ska va så. Men när livet blir som det blir har jag varit tvungen att tänka om lite. Att laga mat varje vardagskväll kan bli alldeles för stressande. Så jag har nu ett tag försökt att förbereda mat på helgen innan barnen kommer. Jag provar också olika matleveranstjänster, just nu Gastrofy för att få lite hjälp med att hitta på menyn. Det positiva där är att jag vet att recepten går att äta för hela famlijen omodifierade (smaken är en annan fråga ). Och jag får LCHF-anpassning automatiskt.
Dessutom har barnen en varsin matdag, nåt vi började med i våras, men sen glömde bort, och nu har kommit på igen. De bestämmer och lagar, med hjälp efter förmåga.
Så inför nästa vecka satsade jag på att laga två av recepten från senaste leveransen, zucchinilasagne och mozzarella-biffar. Fortsätt läsa ”Maten som projekt”