Jag har två problem när det kommer till mat. Det ena är ett ’kan inte’ och det andra ett ’vill inte’. Men för att det ska låta trevligare så kallar jag det riktlinjer istället. Två riktlinjer! Den första är såklart krångligast för det går inte att fuska, det andra är krångligt därför att jag känner mig besvärlig.
Var inte så pjåskig och ”ät det som bjuds”.
Jag kan inte äta vete. Inte ens om allt gluten är borta. Magen blir galen, jag blir kallsvettig och illamående. Det är ingen dokumenterad allergi utan något som jag själv upptäckt. Det verkar som jag kan äta havre, råg och korn har jag inte provat. Jag vet inte varför det uppstått nu, om kroppen klarat av det ett tag men sen tappat skyddet efter att jag slutade äta det. Jag vet bara att jag mår mycket bättre utan och inte kan fuska.
Sen vill jag inte äta kolhydrater, särskilt inte socker, och särskilt inte som mat. Jag äter efterrätter och mörk choklad ibland, men när jag gör själv så är det ingen extra sötning. Glass gillar jag, men bakverk brukar kännas horribelt söta när normala människor glatt äter en bit. Det var när jag plockade bort kolhydraterna som jag började må bättre. Jag visste inte ens att jag inte mått perfekt. Det hela började av nyfikenhet, jag minns citatet som satte igång allt. En fråga om en blivande brud som åkte vattenskidor utan mat på länge: ”Behöver hon inte en banan eller nåt?” fick svaret ”Nej, vi använder fett som bränsle och det tar aldrig slut”. Jag tyckte det lät spännande och plockade bort ris, pasta, bröd och potatis.
Funkade jättebra redan efter ett halvår! Fortsätt läsa ”Mina tre matriktlinjer”